Det första avslutet

Imorgon åker Filip hem till Sverige. Igår, som ett slags avslut, var jag ute med honom och Daniel. Jag hade inte träffat Daniel sedan Madrid i november, trots att vi bor i samma stad, så det var kul att få catcha upp lite. Vi åt middag och satte oss sedan på en bar och pratade fram tills klockan ett ungefär, innan jag och Filip delade på en taxi hem. Hade tänkt vara hemma tidigare då jag hade skola idag, men det blev inte så haha, det var så varmt i luften och helt tomt i stan då det bara var måndag, så det var skönt att stanna ute lite längre. Drack världens finaste men nog den minst goda och dessutom dyraste sangría, ni ser på bilden nedan hur fin den var, men grejen var att det gick bara att dricka hälften för resten var sockerlag och is. Men pratade massa om tatueringar och bra musik så det är okej ändå. Känner att jag saknar någon lika besatt av tatueringar som jag, jag kan sitta i timtal och bara diskutera och kolla på bilder. Behöver få utlopp för alla mina funderingar och idéer, det är trots allt inte så lång tid kvar tills jag kan göra min första...
 
Idag var det inte planerat att jag skulle göra något mer än att plugga då slutproven med primero närmar sig, men fick förfrågan om att följa med Filip, hans värdfamilj och några vänner ut och äta avskedsmiddag för honom, så gjorde det. Vi gick till en bar och sedan hem till dem och pratade och åt glass. Blev hemkörd av hans värdmamma för ca 40 minuter sedan, och nu sitter jag i sängen och bloggar och tittar på anime, en riktigt bra som jag blev tipsad om av Daniel igår.
 
Det känns så konstigt att säga hejdå till Filip. Vi åkte hit tillsammans den 5e september, och nu, för hans del, är det över, dessa månader som ingen av oss någonsin trodde skulle ta slut. Hösten må ha gått lite långsammare, men våren har försvunnit i ett nafs. Jag har ingen aning om vart all tid tagit vägen. Jag har själv inte så långt kvar då jag åker den 23e juni och jag blir på sämre humör för var dag som går, men samtidigt även på bättre humör. Jag kommer behöva säga hejdå till allt och alla här, men samtidigt får jag träffa alla jag längtar efter så mycket, så jag är kluven. Det har jag varit hela tiden, och hela tiden vetat om att jag kommer att känna så när det blir dags att åka. Jag kommer dock att gråta som ett barn när jag lämnar flygplatsen, och att säga hejdå till Filip ikväll har gjort mig påmind om allt detta. Jag har 23 dagar kvar. 23 dagar. Hur ska jag kunna ta vara på allt, säga hejdå till alla, se allt jag inte hunnit med att uppleva, insupa och bevara alla intryck, under 23 dagar? Jag kommer att somna med en klump i halsen ikväll.
 
 Gårdagens sangría.

 Från ikväll.
 
Jag och Filip, foto från la graduación.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu