Grekisk mytologi

Någonting jag alltid varit intresserad av är olika slags mytologier och gamla religioner. Asatron, olika asiatiska religioner, romersk mytologi, men framför allt - grekisk mytologi. Jag fullkomligt älskar berättelserna, och ännu bättre blir dem om man läser dem i de gamla versionerna. Det är också något jag gillar, gamla grekiska böcker. Jag hade en period innan jag flyttade till Spanien där jag läste väldigt mycket ifrån den genren, och hoppas kunna ta upp det igen när jag kommer tillbaka hem. Jag älskar det poetiska skrivsättet och mystiken. En av mina favoritberättelser är berättelsen om Persefone, gudinnan över underjorden. Hon var dotter till Demeter och Zeus och mycket vacker. En dag när hon var ute på en äng öppnade sig marken, och ut kom Hades - guden över underjorden, och rövade med sig henne ner till sitt rike. Tryck HÄR för att läsa berättelsen om henne.
 
En annan av mina favortier är om smedguden Hephaistos. Till skillnad från de flesta andra gudar är han inte vacker, och dessutom halt. Han är däremot en helt otrolig smed, som med sina bara händer kan skapa mästerverk så vackra och så detaljerade att de skiner ikapp med gudarna dem själva. Han är son till Zeus och Hera, men på grund av att han var halt sedan födseln så slängde Hera ner honom från Olympen till jorden. Läs berättelsen om honom HÄR.
 
De flesta har säkert hört uttrycket akilleshäl. För de som inte vet betyder det svaghet, ofta enda svaghet, till exempel "min akilleshäl är min smidighet" eller liknande. Men är det någon som vet vad det kommer ifrån? Jo, i de gamla grekiska berättelserna finns det en hjälte kallad Achilles. När han var väldigt liten tog hans mor Thetis med honom ner till floden Styx, som är gränsen till underjorden, de dödas rike. Alla kroppsdelar som doppas i Styx blir osårbara. Achilles mamma höll honom i ena hälen och sänkte ner honom i floden, men hon glömde att doppa den hälen hon höll i. Därför blev den hälen Achilles enda sårbara punkt. Han blev en stor krigare och hjälte, men dog mycket riktigt genom en pil i den sårbara hälen i slutet av slaget om Troja (ni vet det där med den stora trähästen?). En del i det slaget är en av mina favortier i alla grekiska berättelser jag läst hittills. Det är när Achilles vän Patroclus tar på sig Achilles rustning och går ut i striden, där han dör av den trojanska hjälten Hectors svärd. Hans död blir ett svårt slag för Achilles, och han sörjer honom djupt. Det är just den sörjande delen som jag älskar, då den verkligen berör mig. Jag har läst lite olika tolkningar på det, och bland annat så är det omdiskuterat om Achilles och Patroclus hade en romantiskt relation och inte bara var nära vänner, och det nämns också att sörjandet bidrar till det som framhäver Achilles mänsklighet. Achilles hämnas senare på Hector genom att döda honom och efter döden behandla hans kropp extremt grymt. Han spänner fast den bakom häst och vagn och släpar den runt och runt på stenar. Han släpper inte taget om den förrän Hectors far kommer och ber honom, och talar med honom om Achilles mor. Då faller han i gråt, och när han och Hectors far sitter tillsammans och gråter lovar han att ge tillbaka Hectors kropp.
 
Jag tycker sånt här är jättespännande, och även fast jag vet att framför allt de gamla grekiska skrifterna kanske inte är för alla då det är skrivet på ett speciellt sätt (i hexameter, ett slags poetiskt skrivsätt som skulle göra det enklare att minnas historierna då de fördes vidare muntligt), så rekommenderar jag i alla fall den grekiska mytolgin, för det är en otroligt spännande värld att förlora sig i!
 
Källa
 
Persefone. Källa 
 
 
 
Hephaistos. Källa
 
Thetis, till vänster, var Achilles mor. Här ger hon honom hans nya rustning, smidd av Hephaistos. Källa

Fyra nya

Jag köpte ju fyra nya böcker i Malmö, då de reades ut för 25 kr styck. Egentligen hade jag kunnat köpa minst dubbelt så många men det hade gjort mig pank och min väska alldeles för tung... Den jag är allra mest sugen på att läsa är Appetite for Destruction, en biografi om Steven Adler (trummis i Guns n' Roses fram till 1990 för de som inte vet). På baksidan står det: "Jag är utan tvekan den genom tidernas främste spritdrickande, pillerknaprande, knarkinjicerande, orkanklassade jälva strulpellen. Under hela mitt eländiga liv finns det inte en vän, familjemedlem eller fantastisk möjlighet som jag inte har kört i mixern och sabbat." Adler skriver (med Lawrence J. Spagnola) om livet innan, under och efter GnR, som i hans fall var kantat av droger och självdestruktivt beteende; "Efter fyrtio år, tjugoåtta överdoser, tre misslyckade självmordsförsök, två hjärtattacker, några tuser i fängelse och en stroke (...)". Det ska bli spännande att jämföra den här med en tidigare biografi jag läst om GnR (som var skriven av en person som var vän med bandet men inte medlem), då jag får intrycket av hur boken beskrivs på utsidan att Steven Adler smutskastar och avslöjar hemligheter om resten av medlemmarna. Kort sagt jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den!
 
De andra jag köpte var Himlens Fånge av Carlos Ruiz Zafón, En vis mans fruktan av Patrick Rothfuss och Tatuering - handbok till alfabet, skrivtecken och stilarTatueringsboken har jag redan läs, och den var intressant men gav mig inte direkt jättemycket. Jag har läst första delen av Patrick Rothfuss serie Berättelsen om kungadråparen (Vindens Namn), och älskade den så ser fram emot att läsa denna som är nummer två. Av Zafón har jag hittills bara läst Marina, men jag älskade den mystiska stämningen i boken (som förresten verkligen rekommenderas) så vill läsa mer av honom. Dock upptäckte jag efter att jag köpt den att detta var nummer tre i en serie där de första heter Vindens namn och Ängelns lek. Så måste läsa de två först, men ju fler desto bättre! 
 
 

Origami och Agatha Christie

I morse cyklade jag till biblioteket här i Höllviken. Att skaffa bibliotekskort där är bland det bästa jag gjort, för nu slipper jag kånka med mig en hel kasse böcker hit hehe. Lånade sex böcker idag, bland annat tre stycken av Agatha Christie som jag ser fram emot att läsa jättemycket! Har dock redan läst klart en, Och så var de vara en. Den var jättebra! Hon skriver i början hur hårt hon har jobbat med boken, och det märks verkligen. Boken handlar om tio personer som av oförklariliga skäl kallas till en ö, och på väggarna i deras rum sitter en gammal barnramsa, som går; "Tio små soldater (...) och så var de bara nio. Nio små soldater (...) och så var de bara åtta." och så vidare. En efter en börjar börjar personerna på ön dö, och väldigt likt den gamla barnramsan... Jag kan verkligen  förstå att det tog tid att göra den här boken, den är fantastisk! Misstänker dock att jag läst den förut, då den tidigare nämligen hette Tio små negerpojkar, men man bytte namn på den senare utgåvan av förklarliga skäl. 
 
Förutom att läsa så har jag ända sedan jag och Masha vek tranor fastnat för origami, och jag har dragit med mig framför allt min lillebror. Det är så fruktansvärt roligt! Så nu ligger det duvor, tranor, fiskar, liljor och annat överallt här inne. Det är ett superbra tidsfördriv, men det blir så stökigt, speciellt när det är en nio-åring som skapar...
    
  
 
  

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu