"Utanför fönstret föll regnet ner. Det studsade på taken och skvätte upp som i små fontäner som till synes liknade moln av damm, eller som i detta fall, mikrosopiska vattenpartiklar. Det höga väsandet från regnet och vindens vinande dränkte alla andra möjliga ljud och knappt ens de få bilarna som körde förbi kunde överrösta det. Just nu var världen utanför ett tomt och grått kaos.
Men världen innanför var normal. Inne i en av de vita tvåvåningsvillorna som kantade vägen satt en flicka på en stor fönsterkarm klädd i vinröda kuddar. Hon lutade sig mot fönstret och tittade drömmande ut, och hennes mörkt kastanjebruna hår rann ner över ryggen i långa, mörka testar. Hon hade dragit upp sina knän till hakan och höll om dem med armarna medan hon nynnade för sig själv. För övrigt var det tyst. En kopp te stod på det lilla, runda bordet bredvid henne och svagt grå rök slingrade sig upp i komplicerade former från den varma drycken, men tonade snabbt bort. Flickan drack av teet, till synes försatt i djupa tankar, och tittade ut på den gråa världen utanför. Det var så grått att hade inte det gamla uret, arvegods från en avlägsen släkting, visat att klockan närmade sig sju hade hon aldrig kunnat gissa vilken tid det var. Urets tickande blandades med flickans tyst sjungande röst, ackompanjerade av regnets väsande dån från utanför de trygga väggarna.
Genom regnet och in i huset trängde sig ett annat ljud, gällt och skärande. Flickan slutade nynna och lyssnade. Först var det bara tyst, bortsett från regnet och urets tickande, men så skar samma ljud återigen igenom. Ljudet av en katts jamande. Flickan tittade ner, och där, precis under fönstret, låg en katt ihopkrupen. Under fönstret nåddes den inte av regnet, men den kolsvarta pälsen var ändå täckt av vattendroppar. Den var liten men ingen unge och hade slutna ögon, och det enda som rörde sig hos den var bröstkorgen. Flickan ställde ifrån sig koppen och betraktade den oroligt. Hur väl tål katter kyla? Det var nämligen inte bara blött utan också kallt ute då det var ett av de vanliga oktoberregnen som föll. Hon visste inte hur bra katten skulle klara av den råa kylan som bara förvärrades av vinden och regnet. Just nu var hon ensam hemma och ingen skulle komma på ett par timmar, kanske kunde hon bara ta in den en stund, låta den värma sig och ge den något att äta. Hon kunde inte bara låta den ligga där."
0