Ebbagabriella

Tänkte att jag skulle göra någon slags recension av den, för jag har ju faktiskt en kategori som heter 'böcker', och kategorier måste ju underhållas uíbland, eller hur? Men framför allt för att jag tycker om att skriva recensioner och att läsa, och när det gäller en sådan bra bok som Jane Eyre vill jag dela med mig av mina känslor och åsikter och få ännu fler att läsa den! Jag hade faktiskt en bokblogg förut, tror jag nämnt det, men eftersom allt jag gjorde i den var att skriva resencioner som dessutom var jättelånga och komplicerade, jag arbetade i timmar med dem där och ändå var jag bara tretton typ haha, så tröttnade jag tillslut. Med tanke på hur mycket jag läste var jag nästan tvungen att skriva i den hela tiden... 

 

Men åter till ämnet: Jane Eyre. Jane Eyre är en bok utgiven 1847, skriven av Currer Bell, eller som hon egentligen heter: Charlotte Brontë. Boken utspelar sig på 1830-talet och handlar om Jane Eyres liv. Hennes uppväxt var svår, då hon som föräldralös togs hand om av sin morbror från det att hon var mycket liten. Morbrodern, mr Reed, älskade sin syster högt och var förkrossad när hon dog, och han behandlade därför Jane som sin egen dotter om inte ännu bättre. Efter några år dör även han, och efter att på sin dödsbädd ha fått sin fru, Mrs Reed, att lova att uppfostra Jane som en av sina egna barn är det nu hennes uppgift att göra det. Men mrs Reed avskyr Jane, och det gör även hennes odrägliga barn, John, Eliza och Georigana. Janes uppväxt blir därför mycket svår, trots att hon lever i överflöd blir hon behandlad som något mindre än tjänarna, eftersom "hon inte arbetar för sitt uppehälle". När hon en dag, tio år gammal, blir inlåst i det röda rummet där hon blir sjuk av skräck (det var nämligen rummet där mr Reed dog) blir det för mycket för både mrs Reed och Jane. Jane skickas till välgörenhetsskolan Lowood, vars usla förhållanden dämpas lite av de vänner hon finner där, den tre år äldre Helen Burns och skolans föreståndarinna ms Temple. Jane stannar på skolan i åtta år, sex år som elev och två som lärare innan hon söker en tjänst som guvernant. Hon hamnar därför på Thornfield Hall, där hon ska vara guvernant åt den lilla franska flickan Adéle. I början är Thronfield Hall mycket tyst, och trots dess storlek bor där bara Jane, Adéle, några tjänare och föreståndarinnan mrs Fairfax. Husets herre, mr Rochester är ute på resor. När han kommer hem börjar han allt oftare prata med Jane, som tycker om sin husbondes sällskap. Mr Rochester är hetsig och gåtfull, en egen man med en stark peronlighet och ett oborstat, rentav fult yttre. Jane trivs mycket bra på Thornfield, hon ser det nästan som ett hem, men det hörs ibland mystiska klagande ljud på nätterna, och flera konstiga händelser sker... 

 

Det finns väldigt mycket jag älskar med den här boken. Först och främst är det sättet som Charlotte Brontë skriver på. Beskrivningarna är så vackra och levande, och jag som är svag för 1800-talsbaler, klänningar, personer ja rent av allt, blir alldeles uppslukad av dem. Kanske är det för att Jane Eyre själv är väldigt down to earth, men jag tycker även att skrivsättet är det. Det svävar inte ut och när det väl gör det vet man att det är äkta och seriöst. Brontë förmedlar känslorna på en helt fantastiskt sätt, och jag kan just nu inte komma på en enda bok som fått mig att känna med karaktärerna lika mycket som den här (jo Harry Potter, men det var av en helt annan anledning). Även fast boken är skriven för nästan 200 år sedan och är ganska utvecklat skrivet (inte svårt dock) så tycker jag att man som lärase förs in i berättelsen och upplever allt som om man stått precis bredvid.

 

En annan sak som jag älskar är faktumet att varken hjältinnan, Jane Eyre, eller föremålet för hennes kärlek, mr Rochester, beskrivs som vackra. Det finns vackra personer i boken, javisst, till exempel S:t John Rivers som beskrivs som lika vacker som en grekisk Gud, eller miss Rosamund Olivers, som har behagats med alla de attribut som förspråkar skönhet. Men Jane Eyre är alldaglig och inte alls fager eller vacker, vilket nämns flera gånger i boken av nästan alla, både vänner och ovänner. Mr Rochester har, som jag tidigare nämnde, ett oborstat och rentav fult yttre, vilket också nämns flera gånger i boken, inte minst av honom själv och även Jane. Kärlekshistorian är down to earth, och om jag ska vara ärlig så tycker jag mycket mer om den här än någon av alla de sliskiga 'åhhh jag älskar dig älskar dig älskar dig' historier som ges ut nu för tiden. Framför allt att det här inte är en populär, assnygg kille och en blyg tjej som är jättevacker utan att veta om det. Den här kärlekshistorian är inte perfekt, och det är det som gör den så bra. Det här är så mycket mer äkta, och jag älskar alla de hetsiga diskussioner mellan Jane och mr Rochester. Dessutom tycker jag själv mycket mer om de oborstade personerna som mr Rochester, både i böcker och det verkliga livet. Jag tycker att det blir annorlunda och mer färgstarkt. Jag gillar att det det inte är en sådan kärlekshistoria när mr Rochester är den vackraste mannen som någonsin vandrat på jordens yta och att Jane är en fattig flicka vars skönhet gömts i de trasor hon bär, men som förs fram i ljuset när mr Rochester, hennes "välgörare" sätter på henne en vacker klänning och hon plötsligt blir balens mittpunkt. Den här berättelsen är långt ifrån sådan, och jag verkligen älskar det. I själva verket skulle aldig Jane kunna ta emot mycket av en person, och aldrig sätta på sig en vacker, överdådig klänning och bli balens mittpunkt. Hon skulle aldrig låta någon bli hennes välgörare.

 

Jane Eyre är en kvinna som fått stå ut med mycket, men som fortfarande står upp för sig själv och mot orättvisor. Även om hon inte beskrivs som vacker, är hon snäll, givmild, omtänksam, smart, skärpt, modig och allt annat som egentligen är så mycket bättre. Hon har blivit en symbol för feminism och självständhet och när boken kom ut blev den en milstolpe för kvinnoskildringarna i böcker. Jag rekommenderar alla att läsa den här boken, inte minst för att få ta del av Charlotte Brontës fantastiska skrivsätt, den så äkta kärlekshistorien eller de levande beskrivningarna, utan främst för att ni ska njuta av att läsa om Jane Eyre, en skäpt kvinna och hennes kamp för självständigheten och kärleken!