Ebbagabriella

Skola:

Skolan är det jag kan skriva mest om, och eftersom jag inte vet exakt vad som är intressant skriver jag helt enkelt allt jag kan komma på, vilket blir otroligt mycket och jag ber om ursäkt för det.

Min skola heter Pureza de María-cid, och det är en katolsk skola där eleverna kan gå från infantil, 3 år, till bachillerato, 18 år. På översta våningen bor nunnorna, och förutom att anordna massa aktiviteter, utflykter och välgörenhet (främst enligt kristna högtider, men även annat) undervisar de även i religion ibland. Jag tycker om skolan, den har en härlig stämning och bra lärare. Det är självklart väldigt annorlunda från den svenska, inte bara för att den är katolsk. Jag trodde, när jag fick veta att den var katolsk, att den skulle vara väldigt sträng, men så är inte riktigt fallet. Den är strängare än en svensk skola skulle jag säga, men inte på alla sätt. Vi tilltalar inte lärarna med usted (vilket är det artiga sättet att säga du, i stil med att säga Ni), och de flesta lärare gör inte det till oss heller. Det är totalförbjudet med mobil på skolan, och det är de stränga med. Blir du sedd tar nunnorna den i 24 timmar, men även fast den enligt reglerna ska ligga i skåpet har nästan alla den i väskan eller pennfodralet. Jag har dock märkt att denna regel gör att de pratar mer i klassrummet, och respekten för lärare är i många fall ganska låg. I Sverige när eleverna inte vill lyssna tar de upp mobilen och det blir inte lika mycket prat, men här, eftersom de inte kan använda mobilen, så ägnar de sig åt att prata så fort de blir distraherade, lata eller helt enkelt inte orkar lyssna. De tappar helt respekten för läraren ibland (inte så att det är mer respektfullt att ta upp mobilen, men det påverkar åtminstonde inte resten av klassen) och hela klassen sitter och pratar och knappt hälften tystnar när läraren säger till. Speciellt är det så på castellano (spanska) och historia del arte (konsthistoria), och jag blir helt galen ibland. Sen angående att de är stränga, så är hela skolan omringad av höga metallstaket som faktiskt ser lika fängelseliknande ut, och du får bara gå ut på vissa tider. Det går självklart att komma ut ändå, men då måste du gå genom entrén där sekreteraren sitter och hon släpper inte ut vem som helst.

Själva skolarbetet är tråkigt, och det säger jag inte bara i stil med "åhh jag hatar skolan, det är så tråkigt" utan det är faktiskt det. Det är endast teori, även i naturämnena. Vi har inte en endaste gång gjort något i stil med laborationer ens på kemin, eller fysiken. Läraren bara pratar och eleverna bara antecknar. I naturämnena gör vi alla uppgifter tillsammans i klassen, eller så gör läraren dem på tavlan. Inget eget arbeta och ingen variation. För mig är det ett väldigt uselt sätt att lära ut på. Det värsta är böckerna inte har facit, så det är helt omöjligt att veta om man gör rätt! Kanske har ni hört att engelskan är väldigt dåligt, och tyvärr kan jag inte göra annat än att hålla med. Vi har inte gjort något annat än att arbeta i böckerna, och då hinner vi oftast göra ca tre uppgifter på 55 minuter, för de ska rätta tillsammans efter varje uppgift. De lägger extremt mycket fokus på grammatik, nästan bara, men de lär sig ändå inte för hur bra de än kan reglerna vet de inte hur de ska använda det i verkliga livet. Inte heller lär de ut genom något i stil med debatter i något ämne, helt enkelt ingenting som innebär att analysera, resonera och diskutera. Kort sagt tycker jag inte speciellt mycket om sättet de lär ut på här, de må vara väldigt snälla allihopa men de lär ut på ett väldigt enkelspårigt sätt.

De går ofta väldigt snabbt framåt utan att bevisa varför (i alla fall i naturämnena) något är på ett visst sätt, och baserar mycket i sådant de gjort tidigare vilket i många fall gör det svårt för mig att hänga med. Det finns två linjer; Letras, där huvudämnena är språk och de har bland annat latin, geografi, franska, konsthistoria och filosofi, och Ciencias, där huvudämnena är naturämnena, och de har bland annat kemi, fysik, matte och teknisk teckning. Alla har inte alla dessa ämnen, utan till exempel väljer de i ciencias mellan kemi och teknisk teckning, och i letras mellan latin och konsthistoria, och så har de gemensamma klaser som kallas för operativa, vilket kan jämföras med individuella valen vi har i Sverige.

Betygssystemet går från 1-10, där allt under fem är underkänt och tio är bäst. Man delar in året i tre trimestrar där man i slutet gör viktiga prov i varje ämne, och under själva trimestern gör man arbeten och prov också. Här berättar läraren exakt hur många procent av betyget de får i varje trimester ett prov eller arbete är värt, så att de vet hur mycket de ska satsa. Allt de gör baserats på detta system 1-10, och därför får man betyget i den skalan också, och även proven rättas med högst tio poäng för att man enkelt ska kunna se betyget och räkna ihop. De allra flesta börjar universitetet direkt året efter, och i slutet av juni gör därför segundo de bachillerato prov, selectivos, för att kunna komma in på universitetet. Jämfört med vårt skolsystem i Sverige så är detta busenkelt. 1-10 på allt och prov för att komma in, ingenting annat. Dock så skulle jag säga att de lär sig sämre här, att motivationen och den allmäna kunskapen är lägre. I min skola är det ungefär som i Sverige, men hos Jorge är det katastrofalt. Lärarna säger inte ens till om de röker på lektionerna, och majoriteten skolkar osv. Det märks att det är ett land i kris.

Det är bara att fråga om ni vill veta något annat!