När solen lyser, det inte finns någon snö och istället för granar och ljusslingor står palmer på gatorna, infinner sig inte riktigt julkänslorna som de borde. Jag har gått runt och sjungit och lyssnat på julsånger sedan första december för att försöka få något att hända, men än så länge är jag fortfarande tråkigt ojulig. Kanske överdriver jag lite, kanske skulle jag inte ens haft julkänslor vid det här laget om jag vore i Sverige, men eftersom jag är så tradionell när det gäller julen och just nu befinner mig på en plats där jag inte kommer kunna uppleva någon av mina traditioner, känns saknaden efter dem större. Jag saknar till och med känslan av att gå ut från skolan vid fyra och in i deprimerande och becksvart mörker, bara för känslan av lyktstolparna och ljusslingorna som klyver mörkret så vackert. Resten av det jag saknar med december och julen är lite mer självklart: advent, bakandet (och självklart även ätandet) av pepparkakor, lussekatter och julgodis, julavslutningar, julkalendern och helt enkelt känslan som att se stjärnorna och ljusstakarna i fönstrerna genom mörkret och snön inger, och veta att snart är det jul.
Men igår, när jag kom hem från skolan på dåligt humör då jag saknade julkänslorna och julkalendern, både vår paketkalender och tvkalendern (helt enkelt något att se fram emot varje dag), och inte hittat en enda i någon affär, låg det ett paket från min familj och väntade på mig på sängen. Där i låg en chokladkalender, ett ljus som räknar ned till julafton, lakrits, ett brev, pepparkaksskryddor och recept. Gissa om jag blev glad! Det kom verkligen perfekt. Pepparkakor fattas mig något enormt denna månad så om vi lyckas hitta sirap här i någon affär, vilket dock verkar svårt, ska jag baka så snart jag kan. Min värdfamilj var imponerade över ljuset så ikväll tände vi det, och nu står det i köket utanför mitt rum och brinner långsamt ner till dagens datum medans jag sitter här och jobbar med min litteraturredovisning jag ska hålla imorgon. Imorgon öppnar jag också första luckan i min kalender för att istället för den 24e avsluta på det datum jag kanske ser fram emot mest just nu; den 28e december då jag äntligen får träffa min familj igen.
Så här ser det ut på vägen hem från skolan vid tretiden.
MENY
0