Ebbagabriella

La Cridà
Jag hade en väldigt rolig dag igår. Först så städade vi lokalen ett gäng tjejer, för grejen är att det kommer aldrig att ske annars. Vi har bestämda veckor där folk ska städa men det blir bara skitigare och skitigare och till slut så fick Yaiza nog och bad mig gå ner med lite städgrejer eftersom det är precis nedanför där vi bor. Sen efter lunch och en kort siesta så gick vi ut ett gäng personer (av de vänner som jag har gemensamt med Jorge) och bara blev fler och fler (sådär som det brukar ske här) tills vi var mellan 15-20 pers, och satte oss och väntade i början av parken som förut var en flod på att den såkallade Falla (förklaring i förra inlägget) skulle komma. När den kom bestod den av hur mycket folk som helst. Den falla som (de flesta) av mina vänner tillhör heter Eliana, och är den största i Mislata. De hade alla likadana jackor eller fleecetröjor i samma blåa nyans, med logga och namn på, och de hade med sig kundvagnar med dricka och mellanmål för barnen, och det fanns en orkester, och las falleras (återigen, förklaring i förra inlägget) var där iklädda sina klänningar, och alla var på otroligt gott humör, sjöng, skrattade, dansade och drack. Just det där med drickan visar på en rätt stor kulturskillnad. Föräldrarna hade köpt alkohol, starksprit, och gav utan den minsta tvekan eller skam till sina minderåriga barn, vilket så vitt jag vet aldrig skulle ske i Sverige, absolut inte i den utsträckningen. Sen gick vi i alla fall i ett stor led genom hela den här långa parken, vilket nog var 3-4 km tills vi kom till las Torres de Serranos, där la cridá hålls.
 
Själva namnet är valenciano och betyder ungefär lockrop om jag minns rätt, och syftar på att hela Valencia kallas för att inviga eller starta las Fallas. Det var verkligen hur mycket folk som helst eftersom alla fallas går dit, och det är en så stor grej. Det började med massa musik, och klockan 20 började ett ljusspektakel, och sedan höll la fallera mayor  och la fallera mayor infantil de Valencia tal, och även en man som har som jobb att vara ansiktet utåt för las Fallas. Det är hans första år eftersom det fram tills nu varit en kvinna vid namn Rita som gjort det då det gått i hennes familj, men hon skämde ut sig totalt förra året genom att vara full på la cridá och prata massa en nonsensblandning av valenciano och spanska som inte hade någon betydelse. Den stackars fallera mayor de Valencia som stod brevid var helt förstörd och grät, eftersom det är en så viktigt grej för henne, och för alla. Det var helt enkelt en katastrof. HÄR kan ni se videon, även om de flesta troligtvis inte kommer att förstå. 
 
Efter talet var det dags för den valencianska nationalsången och sen en fyrverkerishow, och sen gick vi tillbaka hem vid parken tillsammans med tusentals andra människor. Därefter gick alla de som tillhör fallan (Eliana) tillbaka till fallan (alltså deras lokal) för att äta buñuelos med choklad (vilket är churros i en annan form) men eftersom jag inte tillhörde (och inte min värdfamilj heller, som hade stannat hemma) så gick jag hem och åt middag, var hemma strax efter 22. Var helt slut, men det var nog inte så konstigt med tanke på allt ljud, allt jag gick och alla människor. Här kommer lite bilder!
 
En liten del av fallan Eliana.
  
Mina vänner, som är lite för många för att skriva ner alla namn på...
 
Med Zulema och Marta
 
Från ljusspektaklet