MENY
Som jag skrev igår tänkte jag läsa Ryttarna av Mats Wahl, men jag kom absolut inte in i den och slutade efter 35 sidor, och började halv tio med I kroppen min av Kristian Gidlund. Och fastnade direkt. Jag sträckläste, och läste klart boken samma kväll. Herregud vad vackert, och herregud var sorligt och herregud vad ont det gjorde att läsa den boken.
För er som inte vet vad den handlar om handlar om, så är det texterna som Kristian Gidlund skrev i sin blogg med samma namn som boken, bloggen som han skrev under tiden han slogs mot den cancer han drabbats av i magen. Gidlund dog av cancern den 17:e september 2013, 29 år gammal. Bloggen, och nu också boken, var (citat från baksidan av boken): "Det här är mitt sätt att hantera den här situationen. Mitt sätt att tygla det som har tvingat sig in i mitt liv. Det här är mina känslor när de osar, fräser och dundrar inom mig." Den berättar om hans liv både innan efter cancerbeskedet, beskriver känslor, livet och döden. Jag har inte förmågan att beskriva det själv, så här kommer ett citat från boken:
"Det finns inget lätt sätt för mig att berättad det här. Det finns bara en sanning.
Den om vad som kommer att hända nu.
Jag har fått besked om en envis cancer. En elak. En cancer som gjort sig omöjlig. Omöjlig på alldeles fel ställen. Och jag har fått besked om att jag inte kommer att klara mig den här gången. Jag kommer inte att överleva.
Den Kristian som en gång var, är på väg att dö."
Jag har svårt för att gråta till böcker, men jag skulle ljuga om jag sa att tårarna inte trängde fram bakom ögonlocken många gånger när jag läste den här boken. Gidlund skriver så vackert, om något så hemskt. Jag har nog aldrig läst något så vackert som hans ord i den här boken. Men jag har sällan läst något så sorligt heller. Det gjorde ont att läsa boken, den berörde mig djupt. Hur han själv slogs mot cancern, hans känslor och tankar, som förutom cancern och den annalkande döden handlade mycket om livet och familjen. Två saker jag kommer uppskatta mer efter att ha läst om Gidlunds kamp. Det gjorde så ont att läsa hur hoppfull han var i början, när jag själv visste hur det skulle sluta. Samtidigt som Gidlund vet att han närmar sig döden lägger han stor vikt på livet, och hyllar det på ett sätt som får mig att uppskatta det så mycket mer. Jag vill bara rekommendera den här boken till alla, verkligen alla.
Egentligen skulle jag vilja citera hela boken, för jag blev så kär i Kristians ord. Men jag hoppas att ni istället lånar eller köper den här boken och läser den, medan jag avslutar med en av de många delar, hela boken egentligen, som berörde mig så djupt.
"Cancern kan fortsätta att vandra sin cirkel runtom mig. Den kan spänna sina muskler. Visa sitt grin. Göra sina utfall. Fortsätt, din djävul. Dundra dina nävar mot mig. Låt ditt helvete regna. Mig kommer du aldrig besegra.
Som en sista bankstöt innan jag drar till värmen med miljonerna, överväger jag att alliera mig med döden och dra cancern vid näsan. Så underbart att lämna sjukdomen utan byte. En kung som tar tillbaka sin tron.
0