Ebbagabriella

Jag glömde helt bort att blogga igår. Men äsch, man behöver pauser. Så det får bli mina fem sinnen just nu istället!

 

Det är världens mest optimala tid att beskriva något sådant här nu egentligen. Jag sitter i ett studierum i skolan och pluggar. Det är rätt monotont, vita väggar, svarta stolar, och min svarta väska och jacka ligger slängd till höger om mig. Dock verkar bordens röda färg skina och mina ögon protesterar av trötthet och vag smärta när jag vänder blicken mot dem. Framför mig står datorn. Jag känner dess tangenter sjunka ner under mina fingertoppar och själv datorns nu ljumna yta mot mina handleder. Jag känner vecken från mina jeans mot magen och stolens värme mot mina lår. Jag har också en svag huvudvärk, och flätan jag nyss gjorde stramar lite mot mina tinningar. Det är ganska tyst, för de flesta har gått hem. Jag hör bara knappret av mina fingrar mot tangenterna och Hannas mot miniräknaren, och krafset av hennes penna mot pappret. Ibland hörs små brak och läten från utanför dörren, och nyss flög ett flygplan förbi på avstånd. Dess mörka muller flög in genom fönsret och fyllde rummet. Det är dock ännu mindre lukt än ljud. Jag känner ingen annan lukt än den jag redan vant mig vid, nämligen skolans. Den kan jag knappt beskriva hur den känns, då den är så vanligt för mig. Smaken av äpplet jag åt för en och en hav timme sen dröjer sig kvar, och jag längtar efter tuggummi.